Kontroll
Tankar kommer och går, tankar som egentligen inte borde betyda något, men i mitt huvud blir allt så stort och helt urflippat, det går helt enkelt inte att sluta tänka.
Jag hatar att inte ha kontrollen över mig själv och mina val, räddande armar är utsträckta hela tiden, från flera håll och jag kan inte göra annat än ta tag i dem.. Trots att jag inte vill, jag vill klara mig själv! Känner mig som en börda och som en femåring som inte kan ta hand om sig själv...
All good things, come to an end - Nelly Furtado
Ju mer vi tänker, desto större blir oftast problemen... Vi slutar alltså att tänka & lever livet som om det vore vår sista dag! ;)
Tänk på att det snart kommer en helg som vi kan rå om varandra helt & hållet. Du & jag ska ha kul & vara 5 år utan problem! =)
Kram kära syster!!!
Härom natten hade jag ett flera timmar långt samtal med en vän i Stockholm. Vi har inte pratat så mycket innan. Men hon öppnade sig om sina killproblem vilket gjorde jag vågade öppna mig om mina, eller mitt, tjejproblem. Jag drog den långa historien och berättade allt om det senaste men även den galna innan det. Att jag öppnade mig beror på hennes jobb. Hon har både studerat psykologi och jobbar numera med främst yngre människor och har en väldig erfarenhet av de med ett trasigt inre och de som inte hittat sig själva. Jag hade hela dagen mått riktigt piss. Saknaden är stor och mina frågetecken ännu större. Men jag vågade öppna mig och det e jag så glad för då jag fick så ärliga svar. Jag ställer alltid svåra frågor. Men det gör jag för att förstå mig själv men framförallt mitt ex. Men man måste våga sträcka ut de där armarna och prata om det. För mig känns det nästan omöjligt just nu och jag vet inte hur jag ska komma vidare. Men du läste ju citatet på min fb. "Det omöjliga tar bara lite längre tid". Det gillade jag väldigt mycket. Och vill du ha ett extra öra som lyssnar finns det här. Om inte så får du detta av mig iaf :)
http://thenicestplaceontheinter.net
